Idag är det dags att förflytta sig lite utanför vårt territorium. La Ortova-dalen ska vara full med fåglar enligt P och från La Caldera, som ligger ovanför dalen, ska det utgå ett stort antal leder, enligt min bok. Vi hittar en buss som tar oss dit och vi kollar att den också kommer att ta oss tillbaka. Vi färdas genom små byar på vindlade vägar och får se en del av lokalbefolkning och det mer genuina på ön. Efter knappt en timme är vi framme. Oops, här var det inte så varmt, vi har åkt många höjdmeter upp ovanför havsnivån. Någon har bara shorts och linne utan tröja med sig (inte jag), men vi sätter iväg längs första bästa väg, inte mycket att göra åt.
Här är skuggigt och bara en massa höga träd åt alla håll, pinjeskog. Det verkar vara ett stort utflyktsmål med stora picnic områden och lekplats mm. Någon servering ser vi dock inte till trots symbolen med kniv och gaffel i boken. Efter några kilometer på en bred grusväg i skugga, med träd åt alla håll och inga skyltar som talar om var vi ska gå, tycker inte jag det känns kul längre, så vi går tillbaka och börjar om. Vilken led ska vi följa, hur långt vill vi gå och kommer vi tillbaks till en väg där bussen stannar? Frågorna är många, vatten har vi idag men ingen färdkost. Boken ger flera olika alternativ på varje led beroende på vad man vill göra. Den hänvisar fram och tillbaka till olika alternativ och det blir bara mer och mer rörigt.
Så här kan vi inte hålla på. Vi bestämmer oss för att gå ner mot byn vi passerade på vägen, Aguamansa, varifrån det också utgår några leder. Vi hittar en skogsled som pekar mot byn, den är smal med brant nedförslut. Strax möter vi en spansk guide med en liten grupp. Han tycker inte vi ska gå ner där utan hänvisar till något han kallar för Casa del Agua. Vi tänker att han säkert vet och går upp för branten igen och är snart på väg på samma grusväg vi gick tidigare. Det här är inget som ger mersmak, men vi kommer så småningom fram till ”vattenhuset” och fortsätter till El topo där vi pausar lite.
Inte en enda j-a fågel varken syns eller hörs, säger P. Enligt hans källor skulle det finnas många spännande arter just i La Orotava-dalen. Här är bara pinjeskog och tystnad. Så, vi hittar den lilla stigen som leder ner till Aguamansa och nu börjar det likna något vi kan uppskatta. Vi går längs en djup ravin i lite mer vildmark än de tidigare tillrättalagda grusvägarna och slingrar oss ner i fin natur. Dock ännu inga fåglar. När vi till sist kommer ut på en trafikerad väg som ska leda oss vidare till vägen där bussen går, har klockan hunnit bli 15. Jag är hungrig. En restaurang vid vägen, så lämpligt. Uteserveringen är fullsatt, men efter lite väntan får vi ett bord och så småningom kan vi även flytta till ett bord med sol. Det är fortfarande kallt i skuggan och han i shorts och linne fryser.
Vi får en god och otroligt mättade måltid bestående av lite grillad lokal ost till förrätt och en bit grillad fisk med sallad till huvudrätt. De bjuder även på en lokal specialitet som aperitif, någon slags sädesslag med russin typ. Inte så gott men ok. Det vita vinet var inte bra, så det fick bli ett glas rött också. Se hittar vi busshållplatsen och smälter maten på väg hem. En bra dag trots allt.
Nästa dag får bli pausdag med strand och bad bestämmer jag och får inga motargument.
Ramadasa Lifestyle & Fitness 