Resa, Spanien, Teneriffa, vandring

Bananer, bananer …

Följande dag får vi tips om att kusten på andra sidan om Puerto de la Cruz skiljer sig stort från den sida vi fått uppleva. Vi bestämmer oss för att utforska ännu en del av kuststräckan, man ska kunna vandra ända till Santa Urusula åt det hållet.

Uppgifterna stämmer, det är verkligen stor skillnad i natur och upplevelse. Banan-plantager sträcker sig vida omkring och vägarna är ganska breda men ändå med hyfsad stigning både upp och ner. Det är varmare idag, men vi kämpar på. Spännande leder slingrar sig genom landskapet, vi följer en anvisning som ska ta oss till Santa Ursula om vi vill gå så långt. Det börjar gå uppför, det går väldigt mycket uppför, vi klättrar över stock och sten, bokstavligt talat, på en nästan obefintlig stig med nedfallna träd och rasade stenblock. Kan det här verkligen vara rätt? Vi kollar en gång till, nej vi har tagit en ”genväg” upp över berget men är nu på väg mot den led vi skulle ha gått. Nu när vi nästan är uppe är det lika bra att fortsätta. Det var lite kul att gå igenom ”vildmarken” tyckte jag – när vi väl var framme.

20181225_124543Vi trampar på och har det ganska bra, men en av oss har glömt vattnet (inte jag). Hmm, det är varmt och vi har inte heller någon extra energi att tillföra av något slag i övrigt. När stigarna framför oss ser branta och slingriga ut föreslår jag därför att vi vänder. Vi tar oss tillbaks (den rätta vägen) till en plats där vägen går till ett litet café. Eftersom det är juldagen ringer vi och kollar om de har öppet. Det har de. Vi påbörjar vägen dit. Det ska ta 35 minuter enligt min vandringsbok. Det är brant, det är stenigt, det är varmt och solen gassar men det är rätt kul.

20181225_123230Vi kommer fram/upp efter typ 30 minuter och befinner oss i det lyxigaste området på Teneriffa enligt boken. Det här blir nog dyrt, tror vi. Men klockan har hunnit bli 14, så mat måste vi ha. En öl sitter fint och till det väljer vi en tonfisksallad som är ok men inte mer. Dock inte heller dyr. Skön plats och skönt med vila, men vi ska hem också. Vi tar ut kursen mot hotellet men blir inte visade den väg vi vill gå. Så vi vandrar fram längs en bilväg och vid en stor korsning ger våra kartor olika färdriktningar. Vi väljer den som känns mest logisk, en lååång rak sträcka med sluttning ner mot havet. Sen vimsar vi runt lite till innan vi hittar tillbaka till kustvägen vi började på. En skön dag med en lagom lång dos av vandring, som visade sig ledde nästan hela vägen fram till Santa Ursula trots allt.20181225_124830

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s