Idag har vi lämnat sonen på flygplatsen för en dags tidigare hemresa. Tyvärr har inte hans sambo varit med på hela veckan som först planerat. Hennes AT-tjänstgöring gjorde att hon inte kunde få semester och sen hade de glömt att det var bjudna på bröllop i morgon lördag! Därav den tidigare hemresan. Det är inte lätt att hitta en vecka som fungerar för semester för alla, vi gjorde vårt bästa. 
Vi fyra som är kvar vill utnyttja tiden till fullo. Det ska finnas en vacker strand som man bara kan ta sig till med båt eller till fots. Från St-Florent går det båtar till Plage du Lotu och därifrån ska man sedan kunna gå längs kusten till Plage de Saleccia. Detta ska vara Korsikas vackraste och minst folkrika strand. I St-Florent har vi köpt lite lunch som ätes när vi kommer fram till strand nummer ett och sen är vi redo för en 1,5 timmes vandring. Det är verkligen vackert, en fin sträcka att gå och stranden vi kommer fram till är också fin, men ganska välbesökt och fullt med båtar som ankrat upp utanför.
- I väntan på båten vid Plage du Lotu
Åskmolnen lurar över inlandet så vi stannar inte så länge, ska ju hinna med en båt tillbaka också, men det var väl värt ett besök.
Väl framme köper vi en av ortens välrenommerade glassar. För att sedan slippa köra samma väg tillbaka beger vi oss upp i bergen mot Oletta by, där det ska finnas fina utsiktsplatser. Vi är sugna på att äta och dricka något litet men hittar ingen som vill servera oss mitt emellan lunch och middagstid. 
Så ganska trötta och väldigt hungriga har vi svårt att njuta av det fina landskapet och fortsätter ganska snabbt hemåt för egenlagad avslutningsmiddag. På vår fantastiska terrass med den spännande utsikten.
Tack Korsika för denna gång, vi har fått se och uppleva väldigt mycket. Man hinner inte allt och det finns mycket kvar att se och göra. Kanske något år att jag återkommer för att vandra hela sträckan från norr till söder, den så kallade GR20 leden, Grande Randonné. Den ska vara en av världens svåraste om jag har förstått korrekt, med mellan 600 och 1000 meter variation i höjdled varje dag. 15 dagar måste man planera in då om man vill gå alla de 180 kilometrarna.
Nu tack till min familj för en fantastisk present, veckan är slut men vi lever en stund på fina minnen och många sköna bilder.
Inte förrän idag, fredag, blir vi medvetna om att vi bor granne med vingården vars vin vi dricker och tycker mycket om. Kan det bli mer lokalproducerat än så? Tyvärr hinner vi inte besöka producenten, men kul ändå att veta av sett ut över det land och den mark som producerat vinet vi drack. Domaine Vico heter vinet och vingården Clos Venturi, om jag uppfattad korrekt.
Ramadasa Lifestyle & Fitness 