Sommar på landet är lika med mer tid för mat

Men inte vilken mat som helst. När vi är lediga äter vi tillsammans, länge och gärna nya recept. På bilden ser du en Paella med bara skaldjur som vi gjorde på grillen för extra smak och umgänge utomhus. Det är Risentas avorioris som bas, så det är ganska gott om kolhydrater, men sen är det en massa goda skaldjur, lök och vitlök och inte minst saffran. Vi har gjort den här på landet bara en gång tidigare, för flera år sedan och det blev lika gott då. Nu med sonen vid grillen och jag som relaxar i yogakläder.

De första dagarna av semestern var det inte den riktiga sommarvärmen som man önskade sig, så det blev några middagar inomhus. Första kvällen gjorde dottern ett nytt recept med massa tomat och ugnsbakad aubergine och härlig sallad med god dressing därtill. En annan dag hittade hon ett kul recept som vi gärna ville prova, med asiatiska risvårrullar. Det tog extra lång tid att inhandla alla nya produkter, som sesamolja, japansk soja och jordnötssmör, som vi inte hade i huset på landet, och det var mycket att skära och hacka, men oj vad gott det blev. Samt mysigt med lite gemensam pyssel vid bordet givetvis. Ytterligare tillbehör som inte behövde skäras eller hackas – risnudlar, tofu, groddar och räkor.

Så kost är ju inte bara att alltid äta det mest optimala ur näringssynpunkt, kalorimässigt eller med minsta mängd kolhydrater. Kost är för mig hemlagat från grunden utan en massa tillsatser som alltid finns i det färdiglagade. Det bästa är givetvis om allt kan vara ekologiskt, men ibland finns det inte att köpa och ibland är det faktiskt orimligt dyrt.

Middagen är också, eller bör vara, en plats för socialt umgänge. Givetvis inte alltid och varje dag, men ofta. Är det inte det som forskningen gång på gång kommer fram till, när de tittar på vad som gör att vissa länder eller platser har en både frisk och gammal befolkning. Det handlar inte bara om vad de äter, utan också om hur de äter. Det vill säga tillsammans, gemensamt, inte på väg någonstans i all hast med tankarna på annat håll än på det som stoppas i munnen.