Jag har anmält mig till halvmaran i Stockholm. Den är den 7 september. Det sätter lite press på att man måste få till en hel del kilometrar under sommarveckorna för att kunna springa 2,1 mil i höst. Det var det som var lite av syftet, att hitta en morot för att öka tempo och distans.
Jag älskar att ge mig ut i spåret och/eller på vägen, med min musik i lurarna. Men jag tyckte att det blev lite enformigt, jag blev varken snabbare eller sprang längre. Det behövdes en förändring. Så jag anmälde mig till Runacademy tidigt i våras och har hunnit träna med dem i 15 veckor. Det har varit fantastiskt bra och gett massor. Inte bara att man har testat sin form tillsammans med andra, jag har tränat på ett sätt jag aldrig kunnat göra själv och jag har blivit mycket bättre.
Så en positiv vecka i maj tyckte jag det var hög tid att genomföra min tredje halvmara i livet, de två jag gjort sprang jag i 25 och 30-års åldern. Då i maj var det långt till september och hela sommaren låg framför en att träna på. Nu är det i slutet av juli och det är varmt! Dottern och jag springer tillsammans, det händer inte så ofta, men jag ska visa henne en slinga så att hon kan träna själv sen. Vi sätter kraven väldigt lågt eftersom det är minst 27 grader och jag låter oss gå delar av rundan. Vi kommer runt hela 8 respektive 9 km, vilket var mycket bättre än inget alls, men puh vad hett det var.
Kommande veckorna måste bara innehålla fler och längre sträckor!