Mot Pamplona

Dag 5.

Frukost ingår i logipriset, men den var inte så mycket värd. Vitt rostbröd och en slags söt bulle i plastförpackning som är oätbar. Smör/marmelad/kaffe/te. Vi ställer in siktet på Pamplona och lämnar Zubiri bakom oss. Lätt vandring idag, 22 kilometer utan en massa uppför eller nedför. Våra fötter är glada och nöjda med att ha blivit insmorda varje kväll och varje morgon, inga blåsor eller skavsår, kängorna känns fortsatt bra. Min kropp har protesterat lite grann, först höftböjarmuskeln, främst i uppförsbackarna, sedan sätesmuskeln och så lite underben vid nedförsluten. Idag är det främst axlar och skuldror som är lite trötta, det känns att de har fått jobba. Men jag är väldigt tacksam över att varje kroppsdel gör sig påmind i tur och ordning och inte alla samtidigt.

Dagen flyter på utan större missöden. Vi vandrar längs leden, äter en lunch, träffar några vänner, vilar och fikar och kommer in i Pamplona i god tid. Pilgrimsleden går rakt genom de historiska delarna och vi behöver bara göra en kort avstickare till alberget Plaza Catedral som ligger helt centralt vid katedralen. Incheckning till en sovsal med ett 16 tal sängar, men det är stort och luftigt, med stora fönster, låsbara skåp och gott om plats. K nyttjar möjligheten till tvättmaskin, jag tvättar för hand och hänger över kängorna i ett trångt utrymme. Det kommer inte att torka. Men vi börjar vänja oss vid att hänga trosor och strumpor på tork på ryggsäcken. Och vid att kängorna lämnas kvar utanför sovsalen.

Kvällsliv
Vi ikläder oss vår enda kvällsdress, tunna lätta sidenklänningar och beger oss ut i staden Pamplona. K ska absolut se statyerna med tjurarna som rusar nerför gatan. Vi irrar runt och möter givetvis D som gör oss sällskap. Också han vill se statyer med tjurar. Så småningom har vi gått hela den väg där tjurarna jagar sina modiga utmanare och landar i centrum bland moderna affärer och stadsliv. Statyn är fin och mäktig, alla fotograferar.

Sen köper vi lite mörkt bröd och försöker hitta en restaurang. Men, klockan är inte ens sju, de lite finare fiskrestauranger vi hittar på Tripadvisor öppnar inte förrän klockan 21, den tid då spanjorerna börjar tänka på middag. Så, vi finner oss i vårt öde och anmäler oss till pilgrimsmenyn på en liten pub helt nära alberget. Det ångrar vi inte. Skön musik, vaken, intresserad och kul betjäning och för det enkla enhetspriset mycket bra mat. Vi väljer svart skaldjurspaella till förrätt och friterade anjovis till huvudrätt, det är mycket gott. Även vaniljpuddingen, som är hemlagad, slinker ner. Men jag är ingen rosévinsdrickare, tycker inte att det smakar något, men K är supernöjd.

När vi ätit klart är nattlivet i Pamplona igång. Det fullständigt myllrar av folk överallt. Det är varmt, det är skönt, det är stämning i hela staden. Vi slår oss ner vid ett litet bord mitt på en gata och jag får en rekommenderad spansk brandy, för 2 euro. Vi sitter en stund och bara tar in allt omkring oss. Sen är det dags för trötta pilgrimer att göra sig redo för nästa dags vandring. Har inget minne av natten, måste ha sovit djupt.