Dag 6
Farväl Pamplona för denna gången. Det var ett mycket behagligt besök. Staden är större än vad man först tror, över 200.000 invånare och det märks när vi fortsätter norrut och passerar universitetsområdet och stora välskötta parker.
Idag sätter vi kurs mot Puente la Reina, 24 km bort. Pilgrimsleden går över en topp på 800 meter, men det är ju ingenting för oss som har vandrat över Pyréenerna. Men först, vidsträckta fält men härlig utsikt över den stad vi precis lämnat och stora mäktiga solrosodlingar. Blomningstiden är över men de högvuxna stjälkarna imponerar ändå på oss.
Vi fikar i Cizur Minor och så tar vi oss uppför till Alto de Perdon. Pilgrimsmonumenten i smidesjärn är pampiga, vi invigs till en liten del i de vedermödor som pilgrimerna före oss var utsatta för, de som gick för över 100 år sedan. Här är många som stannar och pausar, några sjunger ”It´s a beautiful morning” och äntligen får vi höra lite av K´s vackra stämma när hon sjunger med.
Sen är det brant nedåt. Jag är återigen glad över mina stavar, men också över att jag har riktiga kängor att stödja mig med, och inte bara vanliga gympaskor. Det tar lång tid att förflytta sig när det är brant nedåt. Många går zick-zack på grusvägen för att spara knän och benhinnor. Vi gjorde så några gånger, tidigare dagar, men nu känner vi oss starka och har inte haft några symptom på svaghet, så vi knatar på rakt nedför nästan hela tiden.
En liten paus hinns alltid med – vi har det väldigt bra. Nu när vi börjar få lite koll på läget, känner vi ingen stress, vi bokar bäddar för nästa natt kvällen innan, så att vi vet att vi mår bra och att vädret blir bra. Vi har haft ett fantastiskt väder att vandra i, inte för varmt och inget regn, i en helt bedårande omgivning, omgivna av likasinnade. Vad mer kan man begära.
Så, vi börjar närma oss, det känns rätt tungt idag trots den varierande terrängen, det fina vädret och den härliga stämningen. Jag är ganska trött när vi kommer in i den lilla byn och knappar in härbärget på google maps. Nej, det ligger på andra sidan byn. Ok, bara att fortsätta gå genom byn, kommer ut på andra sidan, över bron och där ligger det nog. Nej inte där heller, det börjar gå uppför, vi kämpar, K är piggare än jag idag och knatar före. Tuff uppförsbacke innan vi är framme vid Albergue Santiago Apostol. Vi kommer in i en stor sal med stor reception och en skämtsam herre som checkar in oss. Så skönt att vara framme, hitta sin säng och boa in sig lite.
Vi duschar och tvättar och sen ska K ner och titta på byn och den berömda bron. Nej jag orkar inte. Jag vill bara va´, här och nu. L gör entré och ska inte heller gå ner och upp för den branta backen en gång till, så vi bokar in oss på pilgrimsmenyn här på plats och låter byn hålla kväll utan oss. Jag hittar en bänk i solen, ett lugn och skön värme infinner sig. Strax dyker dock en pratsam irländare upp och jag kämpar lite för att vara social. Vi pratar men hittar inte mycket gemensamt.
Kvällsliv
Snart är det dags för middag, L är inte riktigt klar så tyvärr kommer vi lite efter alla andra och får ett eget bord. Jag tycker annars det är spännande det här med att hamna i nya sällskap och diskutera nya ämnen med andra från olika länder på jorden. Ibland blir det bra, ibland blir det inte alls.
L och jag fick dock en stund tillsammans med en bra förrättsallad, en micrad panerad fisk (inte bra) och en massproducerad dessert som vi inte åt. Nåja, vinet var gott och generöst serverat och K gjorde oss sällskap lite senare. Vi glömde beundra stjärnorna i den molnfria natten högt upp utanför byn. Det var synd, men sömnen kallade och vi sov djupt.
Ramadasa Lifestyle & Fitness 
En reaktion till “Varierande och vackert”